Hur bråkar ni? Problematiska interaktionsmönster vid konflikt

Problematiska interaktionsmönster – Hur bråkar ni?

Ser era bråk ofta ut på ett liknande sätt? Fastnar ni i mönster som gör er båda arga eller ledsna, utan att ni egentligen lyckas lösa problemet i sig?

Problematiska interaktionsmönster ligger till grund för många relationsproblem. Genom att identifiera och börja bryta just era mönster kan ni lära er att hantera utmaningar på ett konstruktivt sätt, och på ett sätt som inte tär på den känslomässiga närheten.

Hur det kan se ut

Du vill styra upp helgen men din partner verkar inte intresserad av att planera, eller vill bara inte bestämma sig. Du blir irriterad (och besviken och osäker) – du tycker egentligen inte heller att det är särskilt roligt att planera, du vill bara att det ska bli en bra helg, varför bryr hen sig inte? Med en hård röst (hårdare än du kanske hade tänkt dig) påpekar du att hen alltid är oengagerad och bara bryr sig om sitt jobb, varpå hen suckar, himlar med ögonen och lämnar rummet. Den välbekanta kyliga atmosfären är ett faktum.

Hur jobbigt det än är att själv behöva dra i planeringen av helgen är att bråka om den jobbigare – i synnerhet om du upplever att ni ofta bråkar, och att varje bråk ser likadant ut som bråken innan.

Vilka konsekvenser det får

Om ert respektive sätt att agera när ni hamnar i konflikt – i exemplet ovan alltså att den ena anklagar och den andra drar sig undan – är ett mönster du känner igen, kan vi alltså kalla det för ett problematiskt interaktionsmönster. Det kan liknas vid en välbekant dans ni båda deltar i, men som inte hjälper er – snarare tvärt om.

De väl inövade dansstegen ni tar när det börjar kännas jobbigt kanske verkar nödvändiga. Att påpeka hur oengagerad din partner är känns som det rätta att göra. Och kanske tänker du att om du inte påtalar din partners brist på engagemang kommer hen att bli ännu mer frånvarande. Din partner å andra sidan kanske tänker att om hen inte tar avstånd från situationen (eller dig) kommer hen att drunkna i kritik.

Era respektive sätt att agera är alltså försök från båda håll att i stunden lösa en jobbig situation. Men i längden leder det till att det dels blir svårare att hantera den faktiska utmaningen i sig (i det här fallet att ni skiljer er åt i hur ni vill planera helgen), dels att ni båda två känner er missförstådda, tagna för givna, otillräckliga eller helt enkelt dåliga i den andres ögon. Ni blir mer arga eller ledsna, eller både och.

Vanliga problematiska interaktionsmönster

1. Anklaga, skuldbelägga eller försöka förändra

Att anklaga den andra för att ha fel eller vara otillräcklig, att se partnern som den som är ansvarig för ett problem som uppstår i livet tillsammans eller att försöka få partnern att ändra på sig genom att komma med olika typer av argument är ett vanligt sätt att agera när det när det känns jobbigt. Att helt enkelt (mer eller mindre medvetet) driva sin egen agenda med målet att partnern ska förändra sig och bli mer som en själv, eller se något så som man själv gör.

2. Dra sig undan, undvika eller förneka

Ett annat vanligt sätt är att göra det motsatta – att distansera sig. I stunden kan det kännas betydligt enklare än att konfrontera sin partner, gå in i en argumentation eller att göra sig sårbar genom att visa att man vill eller behöver något annat än det ens partner gör. Men även om det är något som kan upplevas fungera kortsiktigt i den mening att inget bråk med höjda röster eller hårda ord uppstår, leder det obönhörligen till en känslomässig distans – du rör dig bort ifrån din partner. Att undertrycka sina känslor eller att undvika att diskutera känsliga ämnen kan skapa en illusion av fred i relationen, men i längden leder det till uppdämda känslor och olösta problem.

3. Klamra sig fast, övervaka eller tränga sig på

Ett av de mest utbredda mönstren i relationer är dynamiken som uppstår när den ena närmar sig, alltså söker närhet och känslomässig kontakt genom att vilja prata eller vara fysiskt nära, medan den andra drar sig undan, ofta för att skydda sin känsla av autonomi.

Det är lätt hänt att det uppstår en negativ spiral där båda två fastnar i ytterligheter av sina respektive roller. Ju mer den ene söker närhet, ju mer vill den andra distansera sig. Ju mer den ene distanserar sig, desto starkare blir behovet att söka känslomässig kontakt eller en känsla av trygghet i relationen. Kanske klamrar man sig fast vid sin partner, eller börjar tränga sig på i en önskan om att kontrollera och veta allt om vad ens partner gör eller känner.

Så bryter ni mönstret

Det första steget i att bryta det negativa mönstret är att ta ett steg tillbaka och att försöka förstå vilka känslor som ligger under ytan, både hos dig själv och hos din partner. Nyckeln är att leta efter det som är rimligt, det som faktiskt går att förstå, även när det inte är som du skulle önska eller när beteendet det leder till inte känns okej.

Det andra steget är att börja agera på ett motsatt sätt än det man vanligtvis gör, i stundens hetta är det ofta att göra tvärt emot det känslan säger dig att göra. Vill du för det mesta ge dig in i striden är du sannolikt hjälpt av att ta en paus, dra dig undan en liten stund, och fundera över vad du vill att din partner ska förstå om dig, hur du kan utrycka dig för att hen ska göra det och, inte minst, hur du kan förstå det som händer i din partner. Om du å andra sidan känner igen dig i att för det mesta vilja dra dig undan för att undvika bråk eller diskussion behöver du kanske träna på att sätta ord på det du tänker och känner, och att faktiskt stå upp för dina behov.

Så tar ni det vidare tillsammans

Hur ser era bråkmönster ut? Är ni lika eller olika i hur ni agerar när det blir jobbigt mellan er? Man brukar prata om att mönstret är symmetriskt när man agerar på ungefär samma sätt, till exempel genom att båda i paret drar sig undan eller genom att båda i paret eskalerar konflikten genom att argumentera. Å ena sidan kan det vara lättare att förstå varandra om man är lika i hur man reagerar, men det kan också bli problematiskt. Till exempel genom att ett par där båda närmare sig varandra upplever många och starka konflikter som lätt eskalerar eller att ett par där båda drar sig undan från varandra kanske inte pratar alls om det man egentligen skulle behöva reda ut.

Om man agerar olika inom paret – den ena kanske går på och vill diskutera vidare medan den andre drar sig undan och vill undvika vidare samtal – kallas mönstret för asymmetriskt. Det är ofta svårt att förstå varandras reaktioner om man agerar olika, och det skapas lätt en negativ spiral där man förstärker varandra i sina positioner.

Det som är tydligt – oavsett hur mönstret ser ut hos varje enskilt par –  är att de båda i paret påverkar varandra genom sitt sätt att agera, det gör att mönstret med tiden befästs mer och mer och blir svårare att ta sig ur. Ibland ändrar sig också bråkmönstret under relationens gång, för en del blir det exempelvis så tärande när oenigheter ofta leder till konflikt att man i stället börjar undvika att ta upp saker, med följden att man kanske inte pratar alls.

När är det dags att söka hjälp?

Om ni upplever att problemen ökar med tiden och att ni trots försök att lösa dem på egen hand fastnar i samma mönster bör ni söka hjälp. Det kan också vara dags när en eller båda känner att relationen tar mer energi än den ger eller om någon av er mår dåligt i relationen. Ni kan vända er till kommunens familjerådgivning eller söka parterapi privat.